Stigen ger oss möjligheten att bli ett med andra i delade behov och tyst gemenskap. En spontan, slingrande arkitektur som växer fram genom idog, långvarig upprepning.
Vi skapar stigen i en outtalad, stillsam samverkan med älg, rådjup, myror och andra okända människor. En stig följer landskapens naturliga meandrande rörelser. En annan stig kan expandera ett hem eller en boplats som smala fingrar eller minnes-mycel in i en skog eller ett ängslandskap.
På fjället och i den djupa skogen är stigen full av allvar, och en förlorad stig en potentiell livsfara. På myren anger stigen de säkra tovorna. Över ängen är stigen ett stilla sällskap, till synes utan djupare mening.
Stigar skapar ett nätverk av strängar genom skog och äng. Tysta överenskommelser mellan människa och djur. En dialog som pågår över generationer. Att vandra en stig är att vara del av en gemenskap.
*
(Ordet stig kommer etymologiskt ur ”steg” – ”att stega”.
Att leva med världen omkring dig, ett steg i taget.)
