Var finns de möjligheter vi inte kan föreställa oss?
Vi har startat RITE för att utmana både oss själva och vår omvärld genom att treva oss i riktning mot nya framtider, snarare än föreslå hur de borde se ut.
RITE knyter samman omställning och hållbar samhällsbildning. I praktik och teori.
Vi gör detta genom att starta och driva processer i det vi kallar samhällets rituella rum: lärandets rum, juridikens rum, stadsplaneringens rum, ekonomins rum, politikens rum etc. Dessa rum hänger alla ihop, men bär samtidigt också på egna riter och berättelser.
I vårt arbete söker vi upp dessa rum för att – i samspel med dem som arbetar där – avtäcka och synliggöra underliggande operativsystem och utforska hur dessa kan förändras, öppnas upp eller sättas i spel.
I praktik och teori behandlar RITE på detta sätt de underliggande tankesystem och osynliggjorda rituella beteenden som genom moderniteten styrt våra institutioner och vår samhällsväv: Tankemodeller och praktiker som dessutom ofta är själva roten till de problem som vi i dag försöker få samma institutioner att lösa.
Utmaning och möjlighet
Moderniteten har varit upprotandets epok. Allt som naturligt hänger ihop har systematiskt dragits isär, för att ibland också helt skiljas åt: Människan från naturen, pengar från värde, byråkrati från gemenskap, juridik från förlåtelse, liv från död, vardag från förundran. Detta har skapat ett trauma som bor i oss alla, och som reproduceras i våra institutioner.
I en grundläggande mening kan därför den omställning vi står inför förstås som ett läkande av vad som dragits isär och osynliggjorts. Omställningen handlar därmed inte om asketisk försakelse, eller teknologisk innovation. Snarare om glädjen i att åter kunna välkomna det levande vi förlorat kontakten med; att få bjuda in och skapa utrymme för det. I hjärtat av våra samhällsinstitutioner.
Varför riter?
“Under moderniteten har våra rituella rum (handeln, lagen, transaktionen etc) blivit så självklara att vi inte längre ser dem som rituella”
Vi befinner oss i dag mitt i en akut klimat- och resurskris, orsakad av föreställningen att tillväxt och produktion är heliga.
Vår kultur placerar också människan i centrum av en värld full av oändliga resurser, som hon har all rätt att förfoga över.. Den världsbilden är inte längre giltig.
För vi är nu i en annan värld
Denna nya situation är förvirrande. De föreställningar, kunskaper och verktyg som vi är vana att använda oss av för att förstå och ingripa i världen har blivit utdaterade eller irrelevanta. Och människor trevar efter nu efter både svar och verktyg för att förstå världen på nytt.
I detta läge har vi startat RITE. För att hitta nya verktyg för att undersöka och hantera det mellanrum vi hamnat i. Och för att försöka odla fram nya verktyg för varsam samhällsbildning. I centrum har vi placerat riten. Med avstamp i den utforskar vi gliporna och bereder marken.
Riten sker i nuet; den skapar nu och det försvinner med nuets horisonter: men den kopplar upp oss mot det som skett och det som kan ske. Inte genom att försöka förstå det, utan genom att bereda rum, alstra möjligheter. Genom riten kopplar vi ihop oss med varandra, med det förgångna och det kommande. I riten finns allt samtidigt och närvarande.
Under moderniteten har våra rituella rum (handeln, lagen, transaktionen etc) blivit så självklara för oss att vi helt slutat se dem som rituella. I stället förefaller de oss både rationella och självklara. Först nu, när denna gamla ordning börjat falla samman, kan vi ana konturerna av det rituella klister som ständigt befäster vår kulturs bild av världen.
Riter och ritualer har förmågan att skapa värld; de är fundamentala och mångtusenåriga sätt att att skapa och upprätthålla kopplingar mellan våra handlingar och varandra, vår framtid och vår historia.
Nya världar kan därmed också växa fram. Precis så.
