Jag rör mig genom rummet genom att lyssna till hur detta rum tar emot mig; försöker höra på vilka villkor jag kan röra mig i relation till allt annat som är här med mig.
Det finns en örats arkitektur. Vi människor, som under modern tid präglats av en visuell kultur missar ofta denna självklarhet. Att det en gång i tiden var så att örat och ögat var jämlikar i förståelsen av de rum vi rör oss genom. För hundar, fåglar och andra djur är detta fortfarande självklart; det vi lite nedvärderande kallar revir upprätthålls av dofter och läten, mycket sällan av visuella tecken.
Den arkitektur som bildas i ljudlandskapen är ett skiktande av olika arters olika språkliga arkitekturer. Samtidigt klingar de in i varandra; ett läte från en art tolkas av andra: en varg som ylar, en fågel som ljuder en varning. Med dessa ljud bildas och upprätthålls boplatser – de organiserar rummet, bygger relationer, markerar hierarkier, skapar temporära avgränsningar, varningar och välkomnanden.
Detta gällde fram till modern tid i hög grad även människan. Jag anar det i mig när jag lämnar de sömnigt sorlande villakvarteren och brusande bilvägarna, och istället går längs en smal skogsstig. Direkt sker en annan aktivering av hörseln, en lyssnande efter skogens osynliga arkitekturer: vem bor här? Vem rör sig med mig?
Fäboden lär ha varit en sådan ljud-arkitektur, levande in mot mitten av 1900-talet. När kvinnor och barn vandrade upp från byarna till fäboden fylldes skogarna av kornas klockor och kvinnornas kulningar. Genom kulandet skapades ett ljudrum – vuxna och barn lokaliserade sina vänner och mammor. Vargarna hörde människan – och såg människan en varg varnades snabbt de andra av varg-varningens speciella toner. Kulningen kallade till mat och visade när och var kaffet och dagens mål servades. Det kommunicerades mot omvärlden, och omvärlden lät tillbaka på sina egna villkor.
Vi kan här ana en försvunnen språklighet som organiserade rummet, och djuren och människorna i det. Kan vi förstå det som akustiska vägskyltar, väglinjer och som stängsel? Delvis, men vi missar då helt det komplexa samspelet mellan ljuden från alla växter och djur. I staden kommunicerar människor med människor numera enbart genom mänsklighetens tecken. Men helt säkert var hela världen för inte så länge sedan främst organiserad av en ljudets arkitektur. Vi hördes. Vi lät, Vi sjöng. Aboriginerna hade vinande instrument för att markera gränser. Kyrkklockor slog, ångbåtar tutade.
Dagens visuella arkitekter och stadens moderna administration saknar lyhördhet för denna arkitektur. I stadens larm har vi skapat döva rum och en dövhetens arkitektur. Ljuden har bytts ut och ersatts av lantmätare, järnrör, stängsel och kartor.
Men den visuella arkitekturen har något som skiljer den från den auditiva. Den vill bestå. Ljuden, däremot, är temporära, de utgör en dynamisk arkitektur som är i samklang med omgivning. En arkitektur som är i dialog. Som omprövas. Denna dynamik gör att en boplats kan förvandlas till hagar för djur, lekplats för barn eller festplats utan att något behöver byggas eller rivas. Inga avfall, rivningsmassor eller inköp av ändliga resurser.
Vi kan roa oss med att fantisera om vad en auditiv arkitektur skulle innebära för arkitekter, lantmätare och medborgare? Skulle ett ljudandets lantmätare stryka runt och sjunga ut marker, dag för dag efter de behov och situationer vi har omkring oss? Skulle våra hem och hus ljuda för att beskriva om de är öppna eller stängda? Skulle ljudet av barnens lek definiera deras lekplatser?
Vi skulle kunna fantisera om att tillsätta en ljud-stadsarkitekt. Ett jobb som alltså inte handlar om att bevaka stadens goda ljudbild, utan om att öppna upp staden för en dynamik där ljudet leder oss mot ny förståelse hur vi lever och hur vi relaterar till varandra och naturen omkring oss.
Men kanske är vi redan någon annanstans, i en övergång till en osynlig digital infrastruktur, där vi rör oss i en tyst och tillika osynlig arkitektur av digitala gps:er, digitala kartor och digitala nycklar. Vad tar plats i denna arkitektur, vad äger rum, vad görs osynligt. Vad förlorar sin röst?
/JF