I buskaget bor fåglar, insekter. I skuggorna surrar myggor. Mitt i bersån kan vi sitta i lä från vinden.
Här för vi en viss typ av familjära samtal och upprätthåller en viss typ av gemenskaper. En plats för anekdoter och minner. Grannskapets mellanrum.
På många sätt är det drömmen om det goda samhället, lokalt, enkelt, anspråkslöst. Ändå finns aldrig bersån med i stadsplanerna. Det kan synas som en obetydlig detalj, men den är avslöjande – här blir något avklätt och synligt. Och frågan ställer sig själv: Varför är bersån och andra små mötesplatser, vilans och småpratets platser, osynliggjorda?
